konstnär och textuell
Handord formar fingerfärdigt tumsugen handsvett vad händer bokstavera nagelband på tom hand petar sårskorpan bokstavligt och rör runt luften som står still när mina händers ord smeker din perception
helig ilska lös slapp taget omvandla skuld tyngd av fraser som frasvåfflor slaknar dina ord från svartnande tungspets din jag imploderar du har lyckats nå rör ej knappen du förstör mig
...
det saknas vila i tomhet finns bara tomhet och därtill kom och svetta mina lakan nästan vem som helst kan jag slösa feber frossa tänder hacka finsk tango för hela slanten för tiden rinner förbi sprutlackera utlösning förlös mig snart snälla du
...
normalitet bli min nationalitet avsaknar stabilitet och taket sitter ännu ihop med golvet även om man ser det framifrån var sak på sin plats limma fast mattan höga går vågorna det blåser upp till storm i oss
...
livssymptomen kan variera kraftfullt ångest delirium och orgasmiska uttalanden andnödan klappa hjärta lilla jag svettar ner dig blöt och yr så spänner musklerna mot illamåendet och får svårighet att sova ofta tillkommer kroppen och ställer till med problem man är ju psykosomatisk och närd på svåra ord vid kraftiga symptom känn efter och bevara allt för framtiden tyvärr är åkomman kronisk
...
flyktbeteende och benprotes bortom bergen i radioskugga gömmer jag mig i glömska håll handen fjärrvärmevärk och den lilla duvan flög som stekta sparven rakt ned i gapet medans vi blundade
...
knäpptyst gallskrik
tugga tungan blodord blandas med fradgan svider tugga håll hårt i käften
viska mumla men inte skrik tänk inte för mycket känn inte efter
mitt i mitten kompetent gallskrik på dödsbädden i förlossningen inbäddad bakom gomseglet ta ifrån tårna och tyst i klassen
vaka baklänges mot stabilitet strukturtapet på insidan utåt och le inte i undantagsfall isär hellre än gärna sära på benen och släng bort nyckeln för det finns plats att erövra i afton dans borti vägen och natten rinner bort mellan fingrarna
smek bränns som gränsövergången och trotsåldern trettiårskris åtskilligt kompetent gallskrik knäpptyst
...
äkta romantik sjuts in i ugnen 250 grader efter bitter mandel bränn på kärleket kamma benen ordentligt orden trilla omkull och rulla in i omslutandet av paniken
smetfri och bestulen på illusioner
du förgrep dig på min naivitet så jag blev pank på hopp
glädjetårarna ramlade inte ovanpå mig det spöregnade förtvivlan
litar inte heller på mig när jag inte får lita på dig
ge tillbaka mig språket
klappa fin idot synapser brister och afasin är total mellan höger och vänster hjärthalva saliven droppar om mina ord och ingen torkar upp efter dina hånskratt därför sågas natten itu och allt brister som huden gör på mammorna utökas ännu en reva med annorlunda färg som vem som helst syr ihop igen och låtsas för inget har ju egentligen hänt och väven av verklighet viks in med realiteten innerst inne är alla lika rädda och små
...
Skulle skallen dö toupédöden eller var allt bara på låstas min vän käre vän jag litar på dig aldrig igen utan plockar istället storsaxen fram och klipper bort gammal tid.
...
tänk om taket började sänkas över våra hjässor och horisonten krympte tralla en valsmelodi och sväng mig i en sista polka hälsa döden med glatt hallå ingen tid att svinna det svider i skinnet nära solen smälter vaxet som såna ord man ångrar att man aldrig sa i sällskapet som sällskapade med döden.
...
tvinga sig själv tugga svälj se mig i ögonen vilken färg har du under huden gör det ont alls gaffel och knivnormer är normalast sleva in och håll käften ingen lyssnar på sanningen så subtilt kan man välja bort det obekvämaste och det kliar under gipset totalt övergiven av magsafter och kvar finns bara ett tomt hål där inälvorna låg
ryggvänd fryser man lätt fingertoppen av sig tillsammans blir man svag och som för snäll mot fel person kämpar som i snålblåst kanske galen på kuppen och sorgesång i begravningståget vem det nu var som dog av ensamhet
log med munnen som slutsats och tänder som väntar därunder skimrande läppglans biter i strupen och tigger sympati bakslugt med rådjursögon logiken är död inte gud och människan är fegkonstruerad
...